Ida Marko Varga

Hej

Från hela mitt hjärta vill jag tacka alla som har skrivit och engagerat sig. Hade jag vetat att jag hade denna stora stöttning hade jag troligtvis berättat tidigare. I alla situationer som inträffar så finns det folk som är för och dem som är emot. Det är ofta det så det startas en diskussion.  Det har varit en hel del de sista dagarna och jag ber så hemskt mycket om ursäkt för jag blanda ihop årtalen. Jag var 16 år när jag åkte upp till Linköping. Jag lämnade en längre tid senare in en polisanmälan och själva rättegången började inte förrän i slutet på 2004 och han dömdes i 2005. Än en gång, förlåt.

Själva poängen med att komma ut och berätta om det som har hänt mig är för att starta en diskussion som får upp ögonen runt om kring oss. Jag anser att alla som idrottar eller går i skola oavsett ålder, kön, sexuell läggning, etnicitet ska känna sig välkomma och trygga dit dom kommer. Det är en rättighet alla har men det blir då samtidigt också samhällets skyldighet att det förverkligas.

Jag är i en full satsning mot VM i Shanghai till sommaren och senare mot OS i London 2012. Det har inte varit ett enkelt val för mig att berätta min historia i detta läget. Jag har under en längre tid nu samarbeta med Igor Ardoris som är mentaltränare, jag vill ge honom ett extra Tack. Han är den personen som hjälpt mig att inse mina styrkor och han är en stor del till att jag fortfarande simmar idag och gör det bättre än någonsin.

Med detta inlägg avslutar jag min historia och återgår till min satsning.

KRAM

Ida Marko-Varga