Det som inte får hända!

För ca 8 år sedan hände det som inte får hända, varken i idrottens arena eller något annat forum för den delen, jag blev sexuellt ofredad av en landslagstränare i Svenska simlandslaget. En man med respekt och auktoritet utnyttjade sin position till sin fördel när jag endast var 15 år gammal.

Jag har valt att gå ut med detta idag bland annat eftersom jag såg det Patrik Sjöberg gjorde och blev väldigt imponerad. Samtidigt vill jag berättar min historia är för att hjälpa andra i min situation, eller kanske till och med förhindra att det ska hända någon annan igen.

Det hela startade när jag simmade i landslaget. Jag trivdes väldigt bra med min landslagstränare och kände att jag behövde byta miljö. Förslaget kom då att jag skulle åka upp till Linköping för att träna under tränaren som jag brukade ha på landslagssamlingarna. Incidenterna nedan utspelar sig över 3-4 dagar under min vistelse i Linköping. Det började med att vi var hemma hos honom för att planera min satsning mot OS i Athen. Kommentarer som att jag kan se på dig att du är rakad och att du inte skäms eftersom du aldrig rättar till din baddräkt var bara start skottet. När vi var inne i lägenheten visade han mig istället bilder på sig själv och hans fru i olika sex positioner. Sen tog han fram en avgjutning på sin frus underliv och visade mig. Jag var väldigt obekväm och kände mig vilsen i allt detta och ville bara komma därifrån, men jag uppträdde så normalt jag bara kunde. När vi sen skulle ta hissen ner mot garaget så tryckte han upp mig mot hissväggen och började smeka och kyssa mig. När vi väll kom ner med hissen så gick jag ur och då ställde han sig och frågade om vi skulle åka upp igen, med antydningen att vi skulle fortsätta det han startat i hissen. Jag svarade att jag inte ville och att vi skulle på träning. När vi sen åkte till träningen i hans bil fortsatte han genom att smeka mig på låret och berättade att han ha haft samma förhållande till andra. Jag försökte vara så normal som möjligt så det inte skulle märkas att något var fel. Senare på kvällen ringde jag hem till mina föräldrar och berättade om allt som hade hänt. Det blev rasande men jag sa att jag skulle vägra att erkänna det som hade hänt om dom skulle polisanmäla eller berätta det för någon. När något sånt här inträffar tror man att det är ens eget fel och att det är en själv det är fel på. Men idag vet jag att jag är en ärlig och 100% korrekt person. Jag har inte gjort något fel och jag förtjänar absolut inte det som har hänt mig och ingen annan gör det häller.

Efter att ha tränat i så många år för att komma till OS, som var min största dröm, blev jag självklart också rädd för att ingen skulle tro mig. Jag tog därför kontakt med SOK (Sveriges Olympiska Kommitté) och bad om att få byta tränare på de kommande landslagslägren. När mina argument inte var goda nog till att få byta tränare insåg jag att det inte fanns någon annan utväg mer än att berätta allt som hänt mig. Det var otroligt jobbigt och tränaren polisanmäldes. Detta resulterade i att jag fick gå igenom två rättegångar eftersom han blev först friad i tingsrätten men senare dömd i Hovrätten för sexuellt ofredande. Detta var en otroligt jobbig period. Först blev jag utnyttjad och sen skulle jag vittna mot den här tränaren och behöva berätta historien om och om igen.

Detta är en väldigt förkortad version av allt det som har hänt och allt det jag har gått igenom. När själva utnyttjandet inträffade var det otroligt jobbigt och hemskt men minst lika jobbigt och hemsk har det varit tiden efteråt. Min familjs stöttning blev min räddning. Före och under själva rättsprocessen var det ingen från varken Svenska simförbundet eller landslaget som hörde av sig till mig och frågade hur jag mådde. Det handlar inte om att du väljer någons sida utan bara att du bryr dig. Jag var endast 15 år när det fruktansvärda inträffade och 19 år när själva rättegången höll på. Jag fick en blomsterbukett från simförbundet efter det att tränaren blivit dömd, Tack!!!!?

Jag vet inte om det finns någon handlingsplan i förbundet för sådana här tillfälle och om det gör det så fungerade den inte med mig i alla fall. Om det nu inte finns någon handlingsplan så borde det finnas för att kunna hjälpa de drabbade. Jag märkte, kort efter att tränaren blivit dömd, hur andra tränare i Sverige under tävlingar tog avstånd från den dömda tränaren. Det betydde väldigt mycket för mig eftersom det kändes som att det inte var ett accepterat beteende. Men som tiden gick så gjorde alla andras minnen det också utom mitt och min familjs. Idag är det som att det aldrig har hänt

Ända sen jag blev utnyttjad har jag haft det väldigt tufft i många situationer. Direkt efter att rättegången var avslutad var jag väldigt mentalt instabil och väldigt osäker på mig själv. Minsta lilla fel kunde vända upp och ner på hela min värld. Idrotten simning är något som jag håller väldigt kärt. Jag har simmat i princip hela mitt liv och älskar det otroligt mycket. Idag har jag med hjälp av min mentala tränare Igor Ardoris kommit fram till att jag identifierar mig själv med Ida som simmar och inte simmaren Ida. Min kärlek till simning vann över allt det hemska jag hade genomgått. Jag bestämde mig för att fortsätta min satsning mot OS nr 2 i Peking, det var lättare sagt än gjort. Jag tränade halvhjärtat under stora delar av 2005-2006. Det var först 2007 som jag verkligen bestämde mig för att ge det en ordentlig chans. Dåvarande förbundskapten Thomas Jansson valde att ta med mig i landslaget utan att jag egentligen visat några resultat på en längre tid. Han trodde på mig och jag kom tillbaka till landslaget som ett wildcard. I mars 2008 var det OS uttagningar för Sverige under EM i Eindhoven. Det var en otrolig stor trupp som togs ut där alla simmare fick ha med sina tränare för att kunna få bästa möjliga matchning. Jag fick på omvägar höra att den dömda tränaren också skulle resa till Eindhoven som tränare eftersom han hade landslagssimmare. Detta kom som en otrolig chock för mig och jag blev helt förkrossad. Min man blev rasande och bestämde sig för att skriva ett mail till ordförande i riksidrottsförbundet Karin Mattsson (Ni kan läsa hans mail längre ner). Efter mycket om och men visade det sig tillslut att så inte alls var fallet. Simförbundet hävdade att den dömde tränaren aldrig varit uttagen till EM. Dock har den dömda tränaren varit uttagen till ett av de första lagkappslägren som simförbundet har börjat arrangera, till och med hans namn stod med på inbjudan som förbundet sände ut. Återigen blev min man rasande och vi hade ett långt möte med den nya förbundskaptenen Greg Salter under Mare Norstrum i Barcelona. Min man menade att förbundets agerande var helt oacceptabelt. Greg försvarade sig med att han inte viste om det som hade hänt mig. Det må hända att han som kommer från andra sidan världen inte hört historien om hur jag blev utnyttjad när jag var 15 år. Men många andra i förbundet visste om det och vet det än idag. Det är nog med att jag ska behöva möta denna personen på olika tävlingar runt om i Sverige.

Idag är jag en helt annan person än jag var när det hemska inträffade i Linköping. Jag har vuxit som människa och mår mycket bra. Mitt självförtroende har aldrig varit så bra och jag satsar nu mer än någonsin. Jag bor nu tillsammans med min man i Norska Stavanger. Alla som ska jobba inom idrott och speciellt med ungdomar här i Norge är tvungna till att lämna in ett polisregister som visar att du tidigare inte varit dömd. Jag håller till 100% med Patrik Sjöbergs argument med att det borde finnas samma regler här i Sverige. Friidrott och simning är två idrotter som är så pass ”nakna” att det kan locka till sig personer som inte borde vistats i dessa miljöer. Det måste gå att specialisera polisregistret som sådant att det endast söker efter sexualbrott. 

Expressen gjorde ett stort reportage:  Läs här 

Jag vill tacka min familj och mina närmaste vänner för all support och stöd under denna svåra tid. Jag hoppas att min historia ska hjälpa andra som befinner sig i samma situation att våga träda fram.

Kram

Ida Marko-Varga

Här nedan kan ni läsa min mans mail till Karin Mattsson.

"Hej Karin.

Jag förstår att som ordförande för Svenska Riksidrottsförbundet så är man en upptagen person, men jag hade hoppas på att du kan ta dig tiden och läsa igenom mitt mail. Jag vill gärna att detta mail hålls anonymt och att inga namn kommer ut.

Mitt namn är Sebastian Marko-Varga och jag jobbar som simtränare i Malmö klubben RAN. För mer än ett år sedan gifte jag mig med dåvarande Ida Mattsson (idag Marko-Varga) en av Sveriges många duktiga landslag simmare med OS i Peking som mål. Ida har simmat i svenska landslaget sen hon var 13 år, hon är den yngsta simmare genom alla tider till att vinna ett SM guld, Ida har även ett antal internationella medaljer fån både VM och EM, även en OS final i bagaget.

Ida blev för 7 år sedan sexuellt utnyttjad av tränaren******, dåvarande landslagstränare. Ida var inte mer än 15 år gammal när detta inträffade. **** dömdes den 15 februari 2005 för sexuellt ofredande och skadestånd (jag kan faxa över domen). Jag kom in i Idas liv i början av alla rättegångar och kan bara säga att det inte har varit lätt. Ida går idag till psykolog så att hon överhuvudtaget ska kunna satsa på sin simning som älskar överallt annat. Ida är fortfarande idag väldigt instabil efter allt som har hänt. Hon har sen incidenten inträffade haft väldigt svårt att lita på människor och det kommer ta väldigt lång tid innan hon kommer att anförtro sig till någon annan än mig och sin familj.

Problemet jag vill komma till är Svenska simförbundet och deras agerande i detta ärende. Jag som en vanlig medborgare och skattebetalare har ingen annan utväg än att ta kontakt med er på RF i hopp om hjälp. Att brotts dömde ******* överhuvudtaget kan vara lämplig som tränare kan jag inte förstå. Men som jag har förstått det är det upp till klubben själv om de vill ha kvar han eller inte. Men vad gäller min fru Ida stämmer inte det. Ida och jag har efter långa diskussioner kommit överens om att hon ska göra en riktigt satsning mot OS i Peking där hon har som mål att gå mot medalj. Vägen dit är lång och minst av allt behöver Ida tänka på annat än positiva saker. Därför blir jag väldigt upprörd när jag får höra av hennes tränare tillika far att sex dömde ******* är uttagen som personlig tränare till EM i Eindhoven i Mars som i sin tur är OS kval. Att ******* är tränare i Linköping kan jag inte göra något åt, men när jag får höra att han ska representera det Svenska landslaget blir jag mycket upprörd och inte minst rädd för min frus del. Är det rätt att en sexbrottsling överhuvudtaget får förfrågan om han ska representera Sverige vi ett EM? Även om han betalar allt själv så är det simförbundet som måste bistå med ackreditering, det är inget en privatperson kan göra.

Anledningen till att jag vänder mig direkt till dig Karin har och göra med att Förbundskaptenen och Svenska simförbundet redan bestämt sig, därför är det meningslöst för mig att försöka att prata med dom.

Efter att ha läst igenom RFs ställningstagande till sexuella trakasserier så kan jag inte annat än säga att Simförbundets agerande i detta ärendet är helt FEL! Att det ska behöva gå så långt att min fru ligger hemma och gråter och över väger om hon ska sluta simma eller inte kan inte accepteras.

I Riksidrottsförbundets policy och handlingsplan mot sexuella trakasserier inom idrotten

står det att:

Inom idrotten:

•   ska ingen behöva känna sig kränkt, trakasserad, diskriminerad eller

känna obehag på grund av könstillhörighet.

•   accepteras ingen form av sexuella trakasserier

Så är det inte idag min fru har blivit sexuellt utnyttjad och det är en verklighet vi får leva med resten av våra liv. Men efter allt min Ida och jag har gått igenom känns det som ett slag i ansiktet när man agerar på detta sättet. Jag hoppas på ert stöd. Har inte min Ida fått lida tillräckligt utan att hon ska behöva träffa den som har utnyttjat henne igen och igen.

"Man ska ju inte gradera brott, men jag tycker personligen att en person som åkt fast för till exempel fortkörning eller något liknande inte diskvalificerar sig från ledareuppgifter för all framtid. Däremot har jag svårt att se hur en person som dömts för vålds- och sexbrott kan få förtroendet att vara ledare. Där måste idrottsföreningarna vara hård i sin bedömning. Det handlar i första hand om barnens trygghet, men också om idrottens trovärdighet.

Ett annat citat: "Samhället har gjort det tydligt att personer som dömts för allvarliga brott, särskilt sexrelaterade sådana, inte ska få jobba med barn och ungdomar...."

Efter att ha läst denna intervjun hoppas jag innerligt Karin Mattsson att i alla fall du bryr dig om vad som har hänt och kommer att hända med min fru Ida Marko-Varga.

Med vänlig hälsning

Sebastian Marko-Varga"